Allt är tyst. Det enda som hörs är det surrande ljudet från fläkten i datorn. Det kalla trägolvet som jag så många gånger suttit på ligger tyckt mot min mage och datorskärmen framför mig får mitt ansikte att lysa. Den förut så traffikerade vägen nedanför huset ligger i dvala och inte en enda moped susar fram just i detta ögonblick. 

Ögonblick. Vart jag är sitter i detta huset kan jag memorera en händelse med vardera rum. Jag ser tex mig själv som 8 år, jag sitter i sängen mot väggen och undrar varför pappa inte är hemma och säger godnatt till mig. Jag ser köket, den plats som betydde mest ångest, jag ser vardagsrummet där granen stod, alla gånger dom satt och fikade och myste i sofforna och jag satt på en kant. Tyst. Källaren jag så många gånger smugit mig in i. Jag ser ett rum jag känner igen. Mitt rum.

Mitt rum. Dessa få men ack så betydelsefulla kvadratmeter. Jag ser dörren jag gled ner för och la ansiktet i mina händer i så många gånger. Fönstret jag drömde mig bort i, hörnet jag som 14-åring så många gånger satt i med hörlurarna intryckta i öronen. Jag ser sängen jag så många gånger bara ville stanna kvar i och jag ser golvet där jag för det mesta spenderade min tid.

Tid. Jag är inte 6 år längre och funderar över vilken sida av vägen jag skall gå på för att säkrast komma till skolan, jag står inte utanför fritids längre och skrapar med skon i gruset samtidigt som jag konstaterar att pappa är sen. Igen. Jag är inte 14 år och slussas runt hos diverse personer. Jag är inte 15 år och smyger in för att jag kommit hem för sent heller. Tiden har gått. Detta är inte min plats längre.

Nu när jag ligger här på golvet kan jag inte låta bli att förvånas. Det är samma väggar och det är samma golv, i samma hus som jag en gång bodde i. Men det är inte samma sak. Jag bor inte här längre. Jag har något annat. Något som är mitt. Jag är ingen vilsen tjej på 17 år som storögt och skräckslaget ser på världen genom sina gröna ögon. Jag har hittat det jag ska göra. Jag har hittat det som är jag. Jag har hittat mig. Och det är en grej du aldrig kommer kunna ta ifrån mig.