Som ni kanske förstår så är jag hemma nu. Anledningen till varför är att det skall firas en födelsedag. Min. Men inte bara min. Hennes son fyller samma dag som mig och jag har därför aldrig kännt att det varit min dag. Inte för att jag har något emot att dela. Utan för att det varit hans släkt som kommit och de (dock få) gånger pappa inte varit hemma har jag inte haft någon här. Det känns inte som min dag men samtidigt gör det mig inget.

Ikväll kommer dom hem. Imorgon kommer jag höra hennes steg. Jag kommer höra hennes röst. Den där som kan skära genom berg. Men samtidigt betyder det att pappa kommer hem. Det är det som ändå får mig att vela vara kvar.

Nu regnar det ute och jag ska dra på mig löparskorna och ge mig ut. 5 km räcker, sen har jag laddat med energi tills nästa runda imorgon. 5 km av regn och frisk luft. Även om jag befinner mig i samma hus, är jag nu en så anorlunda människa.

För dig som undrade över min ålder så är jag 21.