Vart fanns J mitt i allt det här? Denna killen som tagit mig med storm.

Jag hade nog aldrig träffat någon med större hjärta samtidigt som han inte riktigt visste vad han skulle göra. Han villeskydda mig mot allt men han kunde inte det. Han hade själv inte den enklaste situationen med att han fortfarande bodde hemma och då är det ju itne så att jag bara kan komma och gå som jag vill. Men vi försökte så gott det gick så länge han bodde hemma. Han var hos mig, jag var hos honom. Vi sov över ganska ofta och jag visste att jag alltid kunde ringa. Vad det än var. Vi gick kvällspromenader, han kramade mig, han viskade att allt kommer bli bra och han fanns där och lyssnade.

När han flyttade hemifrån blev det lättare. Även om vi aldrig levt på varandra så blev det ändå en annan sak. Jag kunde storma in där med gråten i halsen om jag behövde det. Jag fick somna på hans arm och jag fick gråta hur länge jag ville.

Även om jag har svårt efter allt hemma att känna att någon verkligen tycker om mig så lyckades han. Han menade att han älskade mig och han tvekade inte på att visa att han tyckte om mig. Inte framför någon. Jag kände mig vilsen bland hans vänner och ibland kändes det som att han önskade att jag var några år äldre. Men jag visste att han inte ville byta bort mig mot någon.

Även om vi inte riktigt förstod bredden på det vi startade i April 2005 så tror jag att båda inuti kände det när vi efter ett år, två år, tre år osv fortfarande saknade varandra på samma sätt när vi inte setts på några dagar. Han hade såklart brister, precis som vem som hellst, men han fanns där. Han lyssnade och även om han inte förstod hur det kändes så försökte han. Det betydde allt för mig. HAN betydde allt för mig.

En sommarkväll åkte vi ner till en sjö. Solen brann på himlen och självklart var han först ner i vattnet. Vi gick ut så han hade vatten till halva magen. Han drog mig till sig, jag satte mig runt hans höfter, solens sista riktigt gula strålar lyste in i mina gröna ögon, han tittade på mig, jag tittade på honom. Det var bara vi, solen och vattnet. "Em, du är så himla fin". Allt var perfekt. Det var så stilla. Allt var vårt.