Jag var ungefär 17 år, jag satt vid bordet och åt och hon gick omkring i köket. Som alltid gjorde hon det för att påpeka minsta fel eller om jag åt något som inte var exakt det jag hade på tallriken. Så blev det liv. Nu när jag skötte mig enligt hela regelboken så visste hon inte vad hon skulle göra. Jag kände det. Blickarna insade i ryggen på mig och jag vägrade låta henne möta min blick. Jag såg hur hon letade. Hon hon tuggade på orden hon visste skulle göra mig illa men höll dom inne.

Helt plötsligt ser jag henne i ögonvrån rusa fram. Dra tag i mitt hår, dra upp mitt ansikte mot sig trotts att jag försöker fäkta bort det med händerna och skriker "Ge FAN i att spotta på mig!! Är du DUM I HUVUDET ELLER?!" Jag hinner inte reagera innan hon skriker det i ansiktet på mig. Jag hade inte gjort något alls. Jag hade suttit som på nålar och ätit det jag hade framför mig, som jag hade värmt, som pappa sett till fann där. Hon började slå mot mig med händerna och jag försökte försvara mig så gott det gick. Hon skrek. "Äckliga jävla unge!" "Du är dum i huvudet!" "Jag vill aldrig mer se dig!" Jag lyckades slita mig loss och sprang. Jag sprang mot en av mina bästa tjejkompisar samtidigt som jag försökte få tag i pappa. Men hon hade hunnit först. Hon ringde och berättade hur äcklig jag var och hur hon bara gjort mat till mig och jag hade spottat på henne. En arg pappa ringer mig och undrar vad jag håller på med samtidigt som med gråten i halsen försöker förklara att det inte alls var så. Jag spottade aldrig på henne! Det enda jag gjorde var att sitta där. Tro mig jag ville också hellst varit någon annan stans. Precis som hon i alla år önskat.

Hela den kvällen låg jag i en av mina bästa tjejkompisars säng. Vi bara låg och pratade. Precis om allt. När jag tillslut insåg att klockan var mycket så var det med motiga steg jag gick hem. Jag gick in genom dörren och upp på mitt rum. Pappa var hemma men jag gick ändå upp. Satte på musik och drömmde mig bort.

Hon hade dragit mig i håret, öst slagord och fått in en och annan nagel här och var. Ändå betydde det ingenting. Precis som inget annat heller gjort. Inget alla dessa år verkade betyda något för någon annan än mig.