Jag har alltid varit mycker hos min mormor och morfar. Efter att min mamma dog så hjälpte dom till väldigt mycket och där hade jag en fristad. Någonstans att andas och någonstans där jag slapp alla hot och fula ord men framför allt. Jag slapp att vara rädd.

Efter en vistelse där på några dagar så var det dags för mig och mina två syskon att åka hem. Tanken på att jag skulle va tvungen att lämna min fristad, mormor och morfars tryggga hem och platsen där jag fick vara just vad jag var, ett barn, och istället återvända hem till ett hus där pappa inte var hemma, hon härgade fritt och jag fick vara allt utom just ett barn, gjorde att jag fick panik. 

Jag tog min hand och tog tag i handtaget på mormors ena kökslucka. "Kom nu em" "Släpp nu så ska vi åka hem" "Men lilla vän du måste släppa taget" Jag höll stenhårt fast i handtaget. Mormor försökte dra lite försiktigt i min andra hand och säga "kom nu, vi måste åka nu". Jag vägrade. Min bror började rynka på ögonbrynen och sa "Kom nu em! Släpp." Aldrig. Så fort någon kom nära så skrek jag. Här hade jag min chans att andas. Här fick jag ju vara som vilket barn som hellst. Dom skulle inte få ta mig här ifrån. Mormor kom lite närmre och morfar var tätt efter längs köksgolvet. Jag rörde mig inte.

Tillslut gjorde min bror det enda det fanns att göra. Han tog tag i mig och drog. Han drog, mormor försökte benda loss mina händer och min syster försökte prata med mig. Paniken lyste i ögonen på mig och jag skrek. Jag skrek och grät för alla krafter min 7 åriga kropp besatt samtidigt som min bror och mormor försökte få loss mig.

Tillslut orkade dom inte mer. Min bror schyshade ner mig, såg mig i ögonen och sa "Em, jag kan vara med dig hela kvällen". Min kropp var matt efter all hysteri och orden fick mig att sakta sakta släppa taget om mormors kökslucka.

När vi kom innanför dörren tog min bror mig i handen, satte mig på en stol i källaren eftersom jag vägrade gå upp, tog fram pappas verktygslåda och började förklara och visa allt. Så där satt vi, en kämpande bror som med allt han förmådde försökte hålla sin syster lugn och en livrädd lillasyster som knappt vågade andas. Hela den kvällen satt han med mig i källaren och försökte få mig att tränga bort all rädsla, panik och oro som detta huset representerade i mina ögon. Hammare..Skifftnyckel..Avbitartång..Andas.Andas.Andas,Em.