Har jag bara ljugit för mig själv om att vara helt frisk? Jag vet att det tar tid. Jag vet att det har förföljt mig i flera år och att jag varit duktig som kunnat hålla handlingen borta från tankarna. Jag vet att jag var duktig som lät bli. Jag har svikit mig själv, och de som hejat på mig. Idag svek jag. Igen. Det var ju så längesedan sist. Det har ju gått så bra. Jag vet att detta kommer förfölja mig flera år till, men hur kunde jag svika mig själv så långt? Jag kan inte skylla på all sjukdom runt mig, inte skolan, inte allt hemma, inte det förflutna. Det var helt och hållet mitt egna beslut och det är det som gör så ont. Jag svek mig själv. Det var fest och mat. Ångesten knackade på och trycket över mig själv blev för högt. Allt som hänt blev så påtagligt.

Jag ville inte spy, men att känna händerna på plats igen fick mig att känna en sekunds frihet, men inte igen. Jag ska aldrig ner igen. Det har jag lovat.