Jag tror att en god egenskap jag fått av allt som hänt är att kunna se lycka i mycket. Inte bara materiella ting. Känslor har jag aldrig blivit överöst med, men där emot har jag fått en egenskap som lyder att se det fina i det lilla. Om någon skulle fråga mig om ett lyckligt minne skulle jag säga NU. Fråga mig om ett år och jag skulle säga NU.  Varför?

Jo jag ska förklara. Just nu sitter jag i min soffa, i min lägenhet, jag har svergies rikes lag framför mig, kompendier med lagtolkning och kompleterande lagtexter liggandes på bordet. Löven börjar gli gula utanför mitt fönster och det tyder på att det är höst. Jag får ha halsduk på mig när jag går ut, vantar när jag startar bilen på morgonen, jag kan dra mina stövlar i lövhögar och jag kan andas in den friska luften som kommer från bergen. Jag är precis där jag vill vara. Jag har funnit ett inre lugn. Jag studerar till det jag verkligen vill bli och brinner för, jag har en vardag, jag har rutiner - Jag har måltidsrutiner, jag vet att jag har 4-5 träningspass i veckan, jag vet att jag har några timmars plugg varje dag, jag vet att helgerna betyder krogen och vänner och jag vet att jag kan stänga ute världen om det behövs i min egen lägenhet - mitt hem. Vänner kommer hem till mig utan att jag behöver vara orolig för skrik och bråk, jag är runt hos folk för att jag vill, inte för att jag inte vågar vara hemma, jag ser fram emot att sätta nyckeln i mitt eget lås och jag älskar det faktum att jag bara kan gå en promenad om jag vill, andas ut, och sedan fått ny energi.

Jag har fått en av de bästagåvor som finns. Och det är ett inre lugn, jag tror stenhårt på mig själv i alla situationer, har jag kommit ända hit, är det inget som kan slå ner mig. Jag har lyvkats bygga upp ett liv som innefattar allt det jag saknade som mindre. Jag har hittat mig själv, jag har hittat min plats. Och idag är det värt allt för mig.