Jag stänger ägenhetsdörren bakom mig, utan skor på fötterna går jag försiktigt ner för trappuppgångens steg. Jag öppnar dörren till källaren och föjer den sista trappan ner. Så långt ner man kan komma. Jag tar till höger och låser upp de båda dörrarna in till ett sista rum. Längst in, längst bort stoppar jag nyckeln i ett lås, vrider om och går in. Långt ner bland alla saker hittar jag en röd liten låda. Jag tar upp den. Fingrar lite locket men bestämmer mig för att öppna den. Försiktigt skiljer jag locket från botten, tar ett djupt andetag och stoppar ner handen. Jag känner pappret och drar försiktigt fingertopparna mot den hala ytan. Jag tar upp det, sänker ögonen och tittar. Jag tittar och stryker fingrarna över det. Längst ner, längst in låg det. Precis som det finns längst in och längst ner i mig. Älskade ultraljudsbild, som jag undrat över vem du skulle blivit. Jag stryker över det enda jag har av dig och önskar att du visste att jag gjorde det för din egen skull.